Thailand, del 63

Linda .
24.03.2013 kl. 18:53

Thailand, del 62

Jaha så har sista natten i Thailand tillbringats i en skönt hotellsäng i Ao Nang och om 40 minuter kör vi mot flygplatsen och börjar vår långa resa hem mot Finland. Snart byts +36 och sol mot minusgrader och snö. Skönt!

Linda .
20.03.2013 kl. 02:36

Thailand, del 61

Har inte glömt bloggen, men glömde faktist lösenordet så det gick några dagar medan jag försökte komma på lösenordet.Var till sist tvungen att ge upp och be om nytt lösenord.

Jag har redan lämnat Koh Lanta. Kom precis fram till Ao Nang var jag ska tillbringa den sista natten innan jag börjar en 26 timmars resa mot Finland.

Blev förresten flygförändring för mig. Förra veckan när jag loggade in på min bokning såg jag att Thai Airways avbokat hela mitt flyg och flyttat mig till ett senare flyg, utan att meddela någonting. Hade jag inte loggat in och sett det så hade jag inte vetat. Men det var okej. Men idag ringde min telefon imorse, och det var KLM som ringde. De meddelade att de bokat om hela min flygrutt pga flygplansbyte eller något liknande.

Så istället för att flyga Krabi - Bangkok (Thair Airways), Bangkok - Amsterdam (KLM) och Amsterdam - Helsingfors (KLM) och landa 20.3 kl.23:55 så kommer jag att flyga Krabi - Bangkok (Thai Airways), Bangkok - Hong Kong (Cathay Pacific) och Hong Kong - Helsingfors (Finnair) och landar 21.3 kl.06.20

För detta besvär ska jag få 75€ kompensation, alltså nästan ingenting, inte ens 10% av biljettpriset. Men ja, vad kan man göra. Kommer ju hem i alla fall.

Linda .
19.03.2013 kl. 18:20

Otroligt..

..att jag ska hem till Finland om 4 dagar.

Linda .
16.03.2013 kl. 07:53

Thailand, del 60

Jag gillar verkligen solnedgångar, som ni kanske märkt. Alltid nu och då ser man en solnedgångsbild här. Här är en färsk bild, gårdagens solnedgång på Mai Pai Bay.

Linda .
15.03.2013 kl. 14:30

Thailand, del 59

Förra veckan hade jag tid för två helt nya upplevelser för mig.

För det första körde jag go cart för första gången. Vi hade teamdag och gick först och besökte lokala karting banan i Ao Nang och körde c. 10 minuter i full fart runt banan. Jag var lite rädd i början, men när man blev van med bilen och banan kunde man ha lite högre fart och det var riktigt roligt att få testa på!

För det andra var jag första gången och tittade på en Muay Thai match! Det vill säga Thaiboxning, en thailändska fullkontakts kampsport. Jag hade tjatat på Robert hela säsongen att jag vill gå och se en match, och det blev aldrig av, men nu hade vi sista chansen så vi tog den. Vi köpte biljetter för 700THB och gick och tittade på en match. Eller det var egentligen 7 matcher under kvällen som vi såg. En thaiboxningsmatch går under fem ronder (varje rond är 3 minuter) och reglerna tillåter slag, sparkar, kast, knän och även armbågar med full kraft och utan andra skydd än handskar, tandskydd och suspensoar. Det låter som en ganska rå sport, och egentligen är det det också. Det var bara de superduktiga domarna som särade på de tävlande alltid nu och då.  Det var nästan magiskt att gå och se på en match för det är så traditionellt i Thailand. Det är egna ritualer som ingår i matcherna och det var kul att se det med egna ögon. Följande är lånat från Wikipedia:

"Kampsporten har sitt ursprung från den forntida thailändska arméns närstridssystem, kallat Muay Boran.

I Thailand omges tävlingarna av ritualer, som att de tävlande framför en dans före matchen som sedan ackompanjeras av thailändsk musik. Denna dans kallas ram muay (boxardans). Under dansen har thaiboxarna en huvudbonad som kallas för Mong Kong, vilken till formen påminner lite om en tennisracket utan nät. Dansen som utförs syftar dels till att driva bort onda andar, dels till att hedra boxarnas läromästare.

En annan ritual som utförs före matchen är wai kru, där boxaren hedrar sin kung, sin gud och sin tränare genom att går tre varv runt boxningsringen och sedan buga tre gånger."

Linda .
13.03.2013 kl. 13:46

Thailand, del 58

Har haft märkligt med energi idag, har varit igång hela dagen och hunnit jobba, gå på gym, ligga på stranden, ha välkomstmöte och jobba lite till. Sjukt hur man har flyt på vissa dagar.

Linda .
12.03.2013 kl. 15:16

Thailand, del 57

Några bilder från min minisemester på Koh Kradan

 

Min fina bungalow precis på stranden

Stranden utanför min bungalow

Hotellet

Kritvit sand

Paradiset

Stigen jag gick längd med till andra sidan ön

Viewpoint på västkusten

Ensam bänk uppe vid Viewpoint

Sunset Beach

Solnedgång på Sunset Beach

Snorkling

Soluppgång vid stranden utanför min bungalow

Total avkoppling i paradiset.

Linda .
12.03.2013 kl. 06:18

Koh Kradan

Sydost om Koh Lanta ligger 3 paradisöar som jag velat besöka. Koh Mook, Koh Ngai och Koh Kradan. Koh Mook fick jag besöka redan under mina första veckor här, då jag följde med Raya Divers på deras utflykt till Emerald Cave – Smaragdgrottan.


I början av detta år fick jagäven möjlighet att besöka Koh Ngai och var imponerad av det paradiset som öppnade sig där. Så endast Koh Kradan återstod. Tills i förrgår. Jag fick passligt nog en och en halv dag ledigt i sträck och kunde boka in mig en natt på Koh Kradan.


Kl.10:30 på lördag gick min båt från Koh Lanta, och ungefär 2 timmar senare checkade jag in på mitt hotell, Koh Kradan Beach Resort. Hotellet har tre olika typer av rum/bungalows; en vanlig bungalow för 2000THB per natt, en bungalow nära stranden för 2700THB och en bungalow vid stranden för 4000THB. Den billigaste typen var utsåld så jag bokade en bungalow nära stranden för 2700THB. Men när jag kom fram så gav de mig en bungalow vid straden, alltså den dyrare bungalown helt gratis!  Inte illa. Visste inte så mycket om hotellet så hade inte så höga förväntningar, men redan när jag steg på framterassen av min bungalow var jag nöjd. Där fanns två bekväma stolar där man kunde sitta och blicka ut över det ljusturkosa havet. Min bungalow låg bokstavligen 5 meter från stranden.


Även inne var bungalown charmig, inte den nyaste eller lyxigaste, men mysig. Duschen till exempel var halvt utomhus. Det gick en bakdörr ut från rummet till badrummet. Det var tak på, men man fick ändå en känsla av att man var ute, och det var annorlunda men fint.


Det första jag gjorde var att jag tog en promenad längs stranden, beundrade denna nya omgivning. Paradisön. Sedan gick jag tillbaka, tog lunch på hotellet och gick till rummet för att koppla av lite. När det började närma sig kväll, packade jag ihop en liten ryggsäck och gick iväg för att försöka hitta fram till Sunset beach, som ligger på andra sidan ön för att ta mig ett dopp och för att kunna beundra det som stranden fått sitt namn efter – solnedgången.


Jag frågade receptionisten om väg, vilket var bra, för annars hade jag nog trott att det var fel väg. Jag gick längs med en stig mitt i djungeln, helt ensam och det enda som fick mig att fortsätta var att jag visste att det skulle komma ett hotell längs vägen, och vägen var stor nog att köra längs med – det närmaste man kommer till en väg på hela ön då det inte finns några vägar och inga bilar på ön. Jag gick fram en liten bit och kom fram till Paradise Lost hotellet. Därifrån var det en liten skylt som pekade in mitt i skogen längs en liten lerväg. Här tvekade jag för andra gången men fortsatte ändå. Jag gick längs en liten liten stig, mitt i djungeln och det var varmt. Jag svettades och tackade mig själv för att jag packat med vatten. Men när jag hade gått upp för en liten backe och kom högst upp på kullen blev jag belönad med en frisk havsvind och en vacker utsikt. Det fanns en liten stig som gick vidare till Viewpoint, en liten utkiks plats med en ensam bänk på, och vidare framåt fortsatte stigen ner för trappor efter vilka stigen fortsatte ner till stranden. En fin strand, tyst, lugn ja nästan som en hemlighet. När jag kom ner var det två andra par där, och vi nickade mot varandra med ett litet leende som för att ordlöst säga ”Vi delar på denna hemlighet”.


Jag badade lite, och blev kvar för att beundra solnedgången och tog mig sedan tillbaka längs stigen till andra sidan ön till mitt hotell innan det blev mörkt. Jag la mig i sängen på mitt rum och läste en bra bok tills hungern började göra sig påmind. Brevid mitt hotell fanns Sevenseas Resort, ett fint hotell som jag hört mycket om och som jag ville se, så jag bestämde mig för att gå och äta middag där. Jag fixade mig klar, la på mig en klänning och gick hundra meter längs stranden till det andra hotellet.


Jag satt länge och njöt av middagen, beställde även efterrätt. Till sist betalade jag den dyra notan och gick tillbaka till mitt hotell för att njuta av resten av kvällen med choklad och min bok.


Nästa morgon var jag ju ledig men tog ingen sovmorgon, tvärtom. Hade väckning kl.06.00 för att ta mig upp och kolla soluppgången. Har man en fin bungalow på östkusten av en paradisö som dessutom ligger alldeles vid stranden så kan man inte missa att se soluppgången. Så tog mig upp, la på mig en tröja och gick 5 meter ner till stranden där jag satte mig på en gammal trädstam, och väntade. Himlen var rosa, men solen hade inte kommit upp än. Det var bara jag, några andra och några strandhundar som var där. Sakta men säker gick solen upp i tystnad och det var så sjukt avslappnande, ja det var nästan som terapi.


När solen gått upp åt jag frukost på hotellet och lånade sedan snorkelmask och simfötter från hotellet. Koh Kradan är känt för att ha fina korallrev strax utanför stranden och det ville jag inte missa, så jag tog på mig badkläder, snorkeln och simfötterna och begav mig ut och snorkla lite. Jag behövde inte simma längre än 20 meter innan jag kom fram till korallreven och var helt plötsligt omringad av en massa fiskar. De simmade runt mig, och verkade intresserade av att ta en titt på vem eller vad jag var. Ett stim med fiskar kom så nära min mask och bara glodde på mig att jag log lite, men den påföljden att jag fick vatten in i snorkeln och var tvungen att tömma den. Jag snorklade en god stund och såg bland annat en jätte sjöstjärna och en liten muräna.


Jag tog mig tillbaka till land då jag blev trött, och satte mig sedan ute på en av stolarna på terassen, läste min bok och bara njöt. Lite senare var det dags att checka ut, men hade tid kvar tills båten skulle hämta mig igen så jag la handduken på stranden och bara kopplade av helt. Lyssnade på fågelsång, båtarna som passerade och vågorna som slog in mot stranden och jag kände mig rätt nöjd med livet.

Linda .
11.03.2013 kl. 07:07

Kuala Lumpur i bilder

Linda .
08.03.2013 kl. 13:28

3 dagar och 2 nätter i Kuala Lumpur

Mitt flyg lyfter i tid, trots allt. Personalen ombord består endast av män, det är första gången jag ser det och undar om det är en policy som AirAsia har. Innan vi lyfter spelas "Taylor Swift – I knew you were trouble" i ljudsystemet på repeat. Den hinner spela så många gånger att en medpassagerare frågar om de har några andra låtar.


Väl i luften, flyger vi söderut, flyger över Koh Lanta som jag genast känner igen, även uppifrån. Det ser ut som ett litet mangroveträsk bara, men jag kan se var färjan ligger, hur vägen slingrar sig och hur bergen reser sig längre söderut. Vi flyger vidare, jag känner igen Koh Ngai och Koh Kradan, ser Sivalai hotellet på Koh Mook. Vi hinner vara upp i knappa 50 minuter innan kaptenen meddelar att vi ska landa inom kort. Vi tar oss neråt, öronen går i lås och jag börjar se en stad som jag gissar är Kuala Lumpur men jag ser inte det kännetecknande landmärket som är Petronas tvillingtornen. Jag ser en stor flygplats och något som liknar en arena. Dagen innan har jag googlat bilder på Formel 1 banan i Kuala Lumpur, så känner lätt igen den.  Sepang International Circuit. Vi landar, och får köa en lång stund i passkontrollen.


Väl ute går jag fram kanske 50 meter innan jag ser en stilig man i kostym som står med en lapp i handen. På lappen står mitt namn och jag går fram till honom. Han leder mig fram till en Mercedes som står och väntar på mig. Chauffören är artig, önskar mig välkommen, lyfter in min resväska i bilen  medan mannen i kostymen tar upp dörren för mig och jag sätter mig bekvämt i den luftkonditionerade bilen. Vi åker iväg, chauffören ger mig en vattenflaska och en våtservett. Vi kör mot Kuala Lumpur och färden tar en timme. Under färden visar chauffören mig F1 banan, han berättar allmän info om Kuala Lumpur och Malaysia. Han berättar om Malaysiens export produkter, (mestadels mineraler, men även palmolja) om de viktigaste exportpartnerna (Tyskland) och om ekonomin i landet. Han berättar att Kuala Lumpur, som är känt som ett internationellt businesscentrum, i grund och botten är en gruvstad. Britterna började gruv verksamheten runt 100 år sedan då de märkte hur mycket mineraler som finns i jorden. De påbörjade ett extensivt gruvprojekt. Marken har dock bara det som finns, det är inte en förnybar resurs och snart hade gruvprojektet sinat ut. Man var tvugnen att hitta på någon annan inkomstkälla. Palmodling har varit en viktigt del av de flesta ekonomierna i Asien, så britterna fyller igen gruvorna och planterar palmer ovanpå. Men mineralerna finns inte där längre, och det bär ingen skörd. Palmerna växer, javisst, men får ingen frukt. Marken har använts slut och kvar står människorna med oanvändbara palmodlingar.


Fortfarande sysslar man med gruvor under hela Kuala Lumpur. Det är osynligt, men börjar sakta synas. På motorvägen pekar min chaufför ut en bro till mig som har kollapsat bara några dagar innan. Marken under gav vika, var inte tillräckligt stark längre. På grund av gruvorna. Det ser riktigt skrämmande ut och chauffören tackar Gud att ingen körde över bron just då, och han menar att detta är ett stort problem i KL. Stora bostadsområden hotas nu av samma problem, att marken under dem inte håller.


Vi kör vidare, chauffören berättar mer. Han visar mig husområden där man 10 år sedan kunde köpa hus för 40 000 MYR (malaysian ringit, motsvarar 9500€), men att priser genom åren nu stigit till 400 000 MYR (95000€). Han berättade om de Malaysiska bilmärkena som jag aldrig hört om. De är i grund och botten dotterbolag av de stora billtilverkarna som Toyota, Mitsubishi och Holden. Men de sätts ihop i Malaysien och får ett nytt namn. Dessa bilar kan köpas nya för en billig peng. De ser ut som små plåtlådor som skulle förminskas till ett russin vid minsta rörelse, men gör att de flesta har råd med dem och gör att i gatubilden ses inga gamla bilar. Alla gamla bilar exporteras, säger chauffören. Visst ser man en och annan dyrare bil av något välkänt märke, men de flesta är dessa Malay-tillverkade plåtlådor som man kan köpa för runt 27000 MYR (6500€).


Vi kommer till en stad, och chauffören säger att detta är den nya huvudstaden. År 2020 kommer Malaysien att få en ny huvudstad, som nu byggs upp. Han säger att KL alltid kommer att finnas kvar som ett business center och som en turistattraktion, men att regeringen, och andra allmänna anstalter kommer att flytta. Man ser redan höghus byggda för statsanställda och chauffören berättar hur bra deal man får som statsanställd. Man får tillexempel ta lån utan ränta och man kan köpa t.ex. en bil utan att betala, utan man gör en sk månadsplan så en viss summa tas från din lön varje månad. Inte illa att vara statsanställd i Malaysia.


Slutligen kommer vi fram till KL, och jag får en första syn på Petronas tvillingtornen. I hela staden finns en massa skyskrapor, men på vissa platser kan man fortfarande se det gamla KL. 100 år gamla villor vilar mellan de skyhöga byggnaderna, ger en blick inpå hur staden såg ut förr i tiden. Vi viker av på ett fint område och kommer fram till mitt hotell. Impiana KLCC är ett fint hotell, fyra eller fem stjärnor, med ett centralt läge i ”the golden triangle” som utgör det kommerciella centrumet för KL. En man kommer och öppnar bildörren medan en annan tar mitt baggage. Jag blir visad till receptionen där en trevlig personal tar emot mig och ger mig nyckeln till mitt rum.


När jag kommer in på mitt rum tvekar jag inte längre på beslutet att jag betalat mycket för hotellet. Det är värt det, och det ser jag genast. I rummet väntar en stor kingsize säng, ett stort klädskåp, en egen office, tv och internet, badrum med badkar och alla tänkbara accessoarer. Och förstås, utsikt över Petronas.


Först då lägger jag märke till att jag inte ätit något på hela dagen, och druckit alltför lite. Jag känner ett litet illamående göra sig påmind. Samtidigt är jag trött som aldrig förr efter att ha sovit dåligt och sedan vaknat tidigt. Denna kombination gör att jag känner mig svimfärdig, för svag för att ta mig ut, så det första jag gör på mitt rum är att beställa room service. Jag beställer en ceasar sallad och mango juice. Det levereras till mitt rum inom 15 minuter.


Efter maten känner jag mig bättre och  jag tar mig ut på stan. Det går en gångväg inomhus direkt från hotellet hela vägen till shoppingcentret Pavilion som jag blivit rekommenderad. Enligt några kompisar som också besökt KL, har Pavilion 400 butiker som innehåller det mesta man kan behöva. Själv är jag besviken och hittar endast Cotton, Pull&Bear och Origins som besöksmål. Pull&Bear är dessutom väldigt litet och jag hittar ingenting. Istället går jag ut från shoppingcentret och går ut på huvudgatan längs Bukit Bintang området. Jag går in på Fahrenheit 88, ett annat shoppingcenter rekommenderat av några andra kompisar, men det visar sig vara ännu sämre än Pavilion. Jag tar mig vidare, och går dumt nog in på H&M.


Efter 4 timmar av shopping går jag trött tillbaka till hotellet och vilar mig en stund. Tar mig sedan i kragen och går ut på stan. Tänker mig ett besök i KL tornet och sedan middag på Hard Rock Café men är för sent ute och kommer inte längre upp i KL och HRC är så fullt att de är minst 30 minuters väntetid för bord. Tar mig alltså tillbaka mot hotellet, men stannar vid TGI Fridays för middag. Äter middag ensam, men njuter och tar min tid. Äter långsamt och beställer en frozen strawberry margaritha. Jag går tillbaka till hotellet, går längs med området kännt för sina barer mellan Petronas, KL tornet och mitt hotell och får en insyn på nattlivet i stan. Är ändå för trött för att gå ut någonstans och tar mig till hotellet där jag utnyttjar alla bekvämligheter och tar en lyxkväll på mitt rum istället.


Följande morgon är det väckning och jag beger mig ut på stan strax efter nio på morgonen. Går genast till Petronas där jag kommer in och frågar om biljetter för att komma upp i tornet, men nästa möjliga tillfälle för inträde är kl.15. Så jag beställer en biljett för det och tar mig ut igen, går raka vägen till busshållplatsen och köper en biljett till Hop On-Hop Off bussen. Det är en busslinje som kör runt hela stan, gör stop lite här och var och så kan man fritt hoppa av och på bussen på alla hållplatser. Biljetten kostade 38 MYR, alltså ingenting, och man får använda biljetten så mycket man vill under 24 timmar.


Jag åkte med och hoppade av vid China Town, en känd stadsdel, där ett helt annat KL öppnar sig för den som är intresserad av att se ett annat ansikte av staden. Jag går omkring en halvtimme ungefär, tar in färgerna, dofterna och lukterna innan jag hoppar på en annan buss och tar mig vidare. Turen runt hela KL tar två och en halvtimme ungefär och jag åker med hela varvet, men hoppar av då och då för att ta en närmare titt. Jag hoppar slutligen av bussen på samma ställe jag klev på, vid Petronas och tar mig till shoppingcentret som ligger vid foten av Petronas, nämligen Suria KLCC. Detta är ett av de ställen jag blev avrådad att besöka under min vistelse i KL, men det visar sig vara det bästa shoppingstället enligt mig. Tyvärr har jag bara tid att äta lunch innan klockan blir mer och jag tar mig till Petronas för ett besök upp till bron som går mellan de två tvillingtornen och sedan vidare till toppen av tornet för en underbar vy av staden. När vi kommer upp till bron är där en av personalen som berättar lite fakta om den, att den ligger på 41 våningen och att vi är 170m upp i luften. Efter att vi fått vår begränsade tid där åker vi vidare upp till våning 86 där vi får njuta av vyn över staden, hur högt uppe vi var vet jag inte, och ville inte heller veta. Biljetten som kostade 80MYR (20€) var kanske inte helt värt priset, men det är kul att kunna säga att man varit upp i de kända Petronas tornen.


Jag hoppar direkt på bussen igen då jag kommer ut och hoppar nästa gång av vid KL tornet, och tar mig genast upp i skyn igen. Hissen upp tar runt 51 sekunder och väl uppe är utsikten nästan bättre än i Petronas. Man ser otroligt långt och jag måste konstatera hurdan tur jag haft med vädret. Då 3 av 3 väderprognoser lovade regn och även åska, och jag inte sett skymten av det utan istället njutit av sol och värme, kan man säga att man haft tur.


Jag trivs uppe i höjderna en stund men tar mig sedan tillbaka till hotellet för att vila och när jag kommer in genom dörren har jag varit ute på sightseeing i 8 timmar. Jag vilar en till två timmar och tar mig sedan till HRC igen, för att passa min bordsreservring kl.19.30. Det är gångavstånd men jag tar taxi denna gång då jag bokstavligen gått sönder fötterna. Taxin kostar bara 10 MYR (2,40€) och jag märker hur skamsen chauffören är för att ens ta så mycket betalt. Synen på HRC är ganska komisk. Utanför står nämligen ett gäng häftiga Harley Davidson motorcyklar och på terassen sitter ett Malaysiskt motorcykelgäng. Det komiska i det är att gänget såklart är dragna dit av namnet, av den goda rockmusiken och statusen det för med sig. Det som dessa tuffingar kanske inte förstår är att alltefter HRC brett ut sig över världen och blivit mer populär, ses det numera mer som en turistattraktion, en familjerestaurang  jämförbar med Disneyland. Så att se ett gäng tuffa HC killar sitta på Hard Rock Cafe får mig att dra på smilet lite grann. Om de ändå visste, tänker jag.


Men maten på HRC är god, som alltid, och jag beställer det vanliga – haystack sallad. Det äter jag alltid, vilken HRC i världen jag än besöker; Helsingfors, Venedig, Hurghada och så nu Kuala Lumpur. Maten är densamma men inte priset. Det som i Helsingfors kostar 18€ kostar här 8€. Jag sitter kvar en stund, går in i deras Rock shop, och går sedan raka vägen tillbaka till Suria KLCC där jag äntligen får ta in hela shoppingcentret. Jag går igenom våning efter våning, ända till ända och beundrar. Går bara in i en butik eller två, köper inte ens någonting, men beundrar butikerna, hela centret och tittar på människorna. Suria innehåller alla butiker man bara kan tänka sig. Blev som sagt avrådad att besöka det, pga dyra butiker, men enligt mig var Suria det bästa shoppingcentret av dem alla. Dyra butiker, ja, några mera prisvänliga butiker, men inga billiga butiker. Det hittar man nog inte i hela KL. Priserna är ungefär det samma som hemma i Finland. Jag har en och en halvtimme på mig i Suria vilket räcker precis till att gå igenom varje våning utan att gå in i någon butik, och när jag kommer ut vid stängningsdag kl.22 är jag trött efter en lång dag på språng. Tänkte att jag ville besöka någon liten bar eller nattklubb, men kingsize sängen på rummet lockar för mycket. Har jag dessutom betalat rätt mycket för rummet så måstejag  ju passa på att njuta av lyxen också.  Dag 2 i KL gick otroligt fort.


Sista morgonen i KL, har jag shoppat det lilla jag ville, sett hela staden och är klar med all sightseeing så jag bestämmer mig att fokusera på hotellet. Njuter av rummet, tittar runt lite grann och packar sedan ihop mina grejjer. Går ner till receptionen och beställer en taxi till flygplatsen. Hotellets egna taxi kostar 150 MYR (35€) och tar mig till flygplatsen på en timme, var jag genast checkar in och tar sedan lunch under de gyllene bågarna (McDonalds) innan jag går igenom några souvenirbutiker, går igenom säkerhetskontrollen och går ombord flyget som snabbt och smärtfritt tar mig tillbaka till Krabi, tillbaka till vardagen.

Linda .
08.03.2013 kl. 04:45

Tillbaka i vardagen

Är redan tillbaka på Koh Lanta, tillbaka i vardagen och jobbet. Tre korta dagar i Kuala Lumpur är över. Ska återkomma med en riktig reseskildring, men har inte riktigt tid nu. Så tills dess lämnar jag er med en bild.

Linda .
05.03.2013 kl. 06:57

Sightseeing och shopping

Wow, vilken dag jag har haft. Varit igång precis hela tiden. Stack iväg på en "liten" sightseeing runda och kom tillbaka 8 timmar senare. 8 timmar tog det att åka runt med Hop on - Hop off bussen, ta en tur runt China Town, se en massa byggnader och sevärdheter, åka upp i Petronas tvillingtornen, äta lunch, åka upp i KL tornet, och komma tillbaka till hotellet.

Hundratals bilder, blåsor på fötterna trots bekväma skor och ont i ryggen. Men så värt det. Nu kan jag säga att jag har sett största delen av staden.

Någon timme hade jag tid att vila innan jag begav mig (med taxi, fötterna är döda) iväg för middag till Hard Rock Café. Där kom personalen ihåg mig från igår kväll, och var fantastiska. Maten var god, och servicen utmärkt. Promenerade därfrån till Suria KLCC shoppingcentret. Där strosade jag omkring i en och en halv timme till stängningsdags kl.22, utan att shoppa något, bara njöt av att titta på varorna, butikerna och människorna. Har haft en bra dag. Även kvällen här har varit rätt skön, bara slappat och youtubat.

Imorgon är tyvärr sista dagen här redan. Eftersom jag sett alla sevärdheter jag vill se, har shoppat det enda lilla jag ville ha shoppat, och eftersom jag gick sönder mina fötter idag så är morgondagen tillägnad till hotellet. Har ju bokat in mig på ett fint hotell för att njuta, så det ska jag minsann göra imorgon. Tänkte gå ner och äta frukost, sedan kolla in poolområdet, kanske ta en massage på spat. Det är också tyvärr det enda jag hinner med, innan jag redan måste ta mig till flygplatsen och tillbaka till Koh Lanta.

Och ja, sladden vägrar överföra bilder från iPhone till dator, så det får vi ta när jag kommer hem.

Linda .
03.03.2013 kl. 17:14

Första dagens intryck av KL

Så är det slut på första dagen i Kuala Lumpur. Jag stack iväg och shoppade på eftermiddagen. Det går en gångväg inomhus direkt från hotellet till ett av de största shoppingcentren här, Pavilion. Själva köpcentret var en besvikelse, hade haft större förväntningar. Därifrån gick jag ut och gå i Bukit Bintang området och råkade på något vis tappa bort mig till H&M, vilket var ett stort misstag.

Efter shoppandet var det dags att komma tillbaka till hotellet och vila upp fötterna. Jag hade som kvällsplan att först åka upp i KL Tower utsiktstornet och sedan gå och äta på Hard Rock Cafe. Men vilade visst fötterna lite för länge, för kom för sent till tornet, de hade redan stängt och när jag kom fram till HRC så var det så proppfullt att jag inte hade lust att bli kvar och vänta. Istället gick jag till TGI Fridays, åt god mat och drack en god frozen strawberry margaritha - den var jag värd tyckte jag.

Nu är jag åter på hotellet, med ömma fötter och trötta ögon, men när man för en gångs skull har internet på rummet så måste man ju passa på att uppdatera här så ofta som möjligt.

Första dagens intryck: Pluspoäng för fin stad, mycket grönt bland skyskraporna. Minus för brist på trottoarer. Stort stort plus för underbart hotell med superbra service och bra läge.

Impiana KLCC - kan rekommenderas.

Linda .
02.03.2013 kl. 17:23

Kuala Lumpur

Har landat i Kuala Lumpur, blivit mött av en man med mitt namn på en skylt, satt i en VIP bil, körd till hotellet. Är olidligt trött efter  en orolig natt och mitt förkylda huvud och mina snoriga bihålor värker som en jävel efter flygresan så har precis kommit upp på rummet, beundrat utsikten och beställt room service. Är för sliten för att ta mig ut och hitta en restaurang. Tacka gud för room service. Och limousiner, haha..

Linda .
02.03.2013 kl. 07:17