En livstid, en resa, ett bröllop och en dröm

12.09.2012 kl. 18:45

Jag är tillbaka i Grekland. Har faktist varit tillbaka i två dagar redan, men det har tagit mig dessa två dygn att återkomma till den levande världen. På vägen från USA till Grekland reste jag i 34 timmar. Under dessa 34 timmar flög jag två flyg varav ett varade 9 timmar, jag körde en 5 timmars sträcka ensam i bil med två korta stop, jag mistade 7 timmar på vägen på grund av tidsskillnad och jag sov i sammanlagt 20 minuter. 

Men det var värt det. Så värt det att få se Milla och äntligen träffa hennes man Cliff, att återförenas med Linda, att få se Milla gifta sig, att få agera vittne under hennes bröllop, att få uppleva en ny kontinent, ett nytt land, en ny stad. Det var så värt det att ta en liten semester ifrån mitt jobb, och bokstavligen resa till andra sidan jorden för att koppla bort hjärnan från allt som har med jobb och stress att göra. Jag hann uppleva en hel livstid av händelser medan jag var i USA känns det som. Hjärnan är fullproppad av nya intryck. Nya intryck av ett nytt land, ny stad, nya upplevelser, nya vyer, nya aktiviteter, nya saker, nya människor, ny tid, nya platser, ny mat, nya minnen.

USA har alltid varit en dröm för mig, i samband med drömmen om att besöka varje kontinent. Och jag känner mig verkligen som om en del av mig har blivit förverkligad nu, om det nu låter vettigt. Jag har fått så mycket på så liten tid. Alla de nya intrycken och upplevelserna har påverkat mig, och känner att jag har mera erfarenhet i baggaget. Jag blev nog lite smygkär i USA. Eller inte så smygkär faktiskt, galet förälskad är kanske bättre ordval. Jag kommer definitivt att åka tillbaka någongång snart. Vill se mera av landet.

Mitt flyg landade i Boston, Massachusetts. När vi var på väg att landa, fick jag första intrycket som senare visade sig vara helt sann - USA, är helt som i filmerna. Det låter väldigt kliché aktigt att säga, men för någon som inte varit någonstans innan har man ju bara en sak att utgå ifrån, det vackra vi får se i allt som Hollywood tränger i oss. Men ibland kanske det är verklighet ändå? För när jag såg alla de otroligt vackra trähusen, alla byggda i samma New England / Long Island stil, kunde jag inte annat än tänka att det är som i en film. USA är vackert.

Väl framme i Boston, hade vi en bil som väntade oss. När man en gång reser över en hel ocean för att komma fram, så kan man väl resa i stil eller hur? Alltså hade vi en limousin som väntade oss. Inte en lång strech limousin som man alltid tänker på när man hör ordet limousin, men en "town car" så att säga, men det var precis lika fint och lyxigt ändå. Och att slinka ner i  de konjaksfärgade lädersätena i en ny Lincoln var som att sätta sig på ett moln.

En timme fick vi njuta av turen från Boston till vår destination - Providence, Rhode Island, Millas nya hemstad. Själva namnet låter ju i sig själv som en dröm, direkt ur en film. När vi svängde in framför hotellet med vår Lincoln vände sig huvuden, och vi fortsatte vår dröm i vårt fina hotell med dörrvakter och parkeringsservice med att checka in i vår svit. Ja precis, vår svit. Vilken lyxresa va? Som försvar kan jag säga att sviten hade vi bokat långt på förhand, så priset var inte mycket mer än priset för ett vanligt rum. Sviten, med sovrum, vardagsrum och badrum var otroligt fin med vacker utsikt över centrala Providence.

Vi hade sorgligt lite tid i USA, tack vare mitt jobb. Det var omöjligt för mig att få ledigt mera än vad jag fick. Så vi fick nöja oss med den tiden vi hade. Men vi gjorde så mycket under vår tid där, att det verkligen kändes som en livstid. Vi gjorde en massa utan att egentligen göra något alls.

Dagen efter vår ankomst var det dags för resans höjdpunkt, själva orsaken till varför vi reste så långt från första början -  Millas bröllop. Egentligen var det ett tvådelat bröllop. På torsdag samlades vi en liten grupp av människor framför domaren där det klart och tydligt förälskade brudparet fick säga sina äktenskapslöften, bevisa sin kärlek och säga "ja" till varandra. Själva festen ägde rum på lördag. Då hade vi en heldags förberedelse session i vår svit med bruden, medan killarna fixade sig själva. Bilden av Milla, i sin vita klänning, silverskor och lilla tiara i det ljuvliga, långa, lockade bruna håret är förevigt i mitt minne - och bara den lilla stunden gjorde det värt hela resan. Hon var som en prinsessa, precis som man bör på sin bröllopsfest.

Jag är så lycklig för Millas skull, att hon hittat sin dröm. Samtidigt som det är synd att hon hittade den så långt ifrån oss. Men det är bara en till god orsak att besöka USA igen, något jag sannerligen kommer att utnyttja. Jag är tillbaka i Grekland, men jag är inte densamma som när jag åkte. Jag har hunnit uppleva en livstid, en resa, ett bröllop och en dröm.

Linda .
Kommentarer (2)
Milla12.09.12 kl. 22:34
Ja alltså jag sku liksom sätta ett hjärta hit. Men int då. :D *hjärta*
Milla12.09.12 kl. 22:35