Bentley 11 veckor

14.08.2017 kl. 10:55

När Bentley var 11 veckor var det tydligt att han växt till sig. På höjden och längden.  Bentleys uppfödare kom och hälsade på oss en kväll för att hämta registerpappret på honom, och tyckte han var snäll men kanske lite ”rund”.. eeh, ojdå. Hon tyckte ändå det var roligt att se att han viftade så mycket på svansen, och att Jani och Bentley kom så bra överens. De är nog bästisar de där två, speciellt nu när Jani varit ensam hemma med honom i två veckor.

Vi hade varit på första föreläsningen i valpskolan och jag kände mig helt borttappad efter det. Föreläsaren kom nämligen med många bra punkter, men när jag skulle testa på allting hemma var det helt annorlunda än vad jag var van vid. Kände som att bottnet hade gått på allt vi hade gjort dittills. Insåg ändå slutligen att vi måste göra det som funkar för oss.

Jag gick promenader med honom på kvällarna när det var lite svalare. Bentley går otroligt bra i koppel, men jag kanske inte begär så mycket av honom ännu. Men han drar inte, och följer mera mig än omgivningen. Det tror jag nog kommer att ändra.

När Jani och jag hälsade på Janis farmor fick hon för första gången se bild på Bentley, och hon tyckte han var jättefin. Det var så roligt att se hur hon lös upp när hon såg fotot. På avdelningen i åldringshemmet där Janis farmor bor, brukar en av skötarna ha med sin hund ibland. Och de tyckte vi gott kunde ta Bentley med någon gång när vi hälsar på där. Det låter ju roligt, men tror vi väntar lite tills han är äldre, lugnare och inte nafsar lika mycket.

När Bentley var 11 veckor och 6 dagar fick han sin första vaccination. Han gick nyfiket in hos veterinären, men blev lite ängslig och gnällig när vi väntade på veterinären. Väl inne hos veterinären gick det igen bättre och vaccinationen gick utan problem. Det tråkigaste enligt Bentley var att vi höll i honom, och när veterinären skulle kolla på hans tänder. Men han var riktigt snäll, och det gick bättre än vi väntat oss.

Bentley lärde sig att ge tass, och att vänta när vi ger mat åt honom. Tidigare har ju kunnat sitta när vi givit mat, men så fort man lägger skålen har han skyndat sig att äta. Men nu ber vi honom vänta en nanosekund och sedan ger vi lov att äta. Det går bättre hela tiden, ibland är han rätt otålig förstås.

Han lärde sig även klättra upp på soffan (det får han). Kanske för att han inte längre ryms under soffan, som varit hans favoritställe ♡

Linda .